Fick denna fina dikten av min syster Ylva för länge sen o tänkte lägga in den i bloggen men det har bara inte blivit av.
Vår söta lilla moster dog inatt - två dagar innan hon skulle fylla 90 - så nu kommer den här, till minne av moster Britta som hittat på den!
Det här är jag
Jag tittar mig i spegeln, så gammal jag blitt
med rynkor runt munnen och hår som är vitt
Midjan är borta o fötterna ömma
o tjusiga ben, ja det kan ja glömma
Men fast ansiktet hänger o kroppen är tung
så känns det inuti mig som när ja var ung
Jag vill skratta o dansa, göra mig tokig
men höften gör ont o ryggen är krokig
Fast än kan ja älska den man jag har kär
Och den token säger, du är fin som du är
Jämjö 17/ 2 -04
Britta
Ordagrant nedtecknad av Ylva 18 februari 2010
Brittas man Josef dog i december 2008 så nu är dom tillsammans igen, kanske dansar dom bland molnen ;)
Klart de dansar över sommarängen, glada, lyckliga och förälskade...
SvaraRaderaEn sådan underbart härlig dikt!
Vilken underbar dikt!!!!!
SvaraRaderaEn fin dikt om det verkliga livet. Sinnet är ungt men kroppen vil inte hänga med alltid.
SvaraRaderaDet är svårt när kära dör, men har man fått leva i nästan 90 år är det något att vara tacksam för.
Grattis till din viktkurva. Kanske du kan ge mig en puff, jag har fem kilo smör på magen.
Det regnar här ikväll, vilken lycka, hoppas det håller på ett tag. Det har blivit renare och klarare luft. I morgon får solen gärna skina igen.
Kram Viola
Tack - den dikten fann direkt vägen till mitt inre :)
SvaraRaderaJa den var verkligt fin och de har det nog bra däruppe i himmelen. Blir iaf lättare att klara saknaden av de kära om man tänker så...
SvaraRaderahittade hit via mamma blogg. vilken underbar dikt. kan höra mormors röst när jag läser. hon e saknad!
SvaraRadera/Ida, Lenas dotter
Va fint ni skriver alla, ja moster Britta var en härlig kvinna!
SvaraRaderaNu ska jag titta in till hennes barnbarn - Ida!
Kramis på er alla!