Mammas lilla tjocka katt finns inte mer :(
Förra torsdagen den 8:e juli blev han påkörd här utanför...
Det är lite tyst och tomt utan hans jamande o tassande o strykande runt benen...
Men konstigt nog så har jag inte gråtit alls...ännu...det kan vara så att Ida har rätt i en sak hon sa nu när vi träffades i helgen, att jag innerst inne var förberedd på detta eftersom Viktor är född och uppvuxen på landet där det var så lite trafik...
Nu är han i katthimmelen o leker med våran gamla katt Malte, tror ni inte det ;)
Kram på er alla söta!
Usch vad tråkigt!! Nu blev jag ledsen istället. Jag har sååå svårt för att ens ta in tanken när det gäller djur som går bort. Har haft en alldeles för stor del av sånt i mitt liv. Det är jobbigt. Kram till er alla!!
SvaraRaderaDet är så hemskt att skiljas från sina vänner.
SvaraRaderaMan vänjer sig liksom aldrig vid det .
Varje vän har en särskild plats i ens hjärta.
Tur är det, då kan man iallafal minnas och känna lycka för den tid man fick ihop...
Åh, vad trist. Jag har inte tittat in på länge (du vet hur det är ibland) och så ser jag att detta har hänt. Tyvärr är det ju så med katter, det händer så lätt, speciellt är det är en helt ny värld. Han har det säkert bra i sin kattvärld. Kraaam
SvaraRaderaNi e så söta alla! ja visst är det tomt, har alltid haft katt sen jag var liten...
SvaraRaderaBitte, jag vet verkligen hur det är ...har varit urusel på att blogga o läsa länge nu...men nu regnar det ju så...;)
Kram på er allesammans!